Igår vann Rolf-Göran Bengtsson ett fint pris på Idrottsgalan. Han har vunnit massor med fina medlajer och jobbat jättehårt under många år och är väl värd att uppmärksammas. Jag har inget problem över huvud taget med att han vann. Grattis Roffe!

Men jag har ett gammalt problem som jag brukar fundera på ibland. Och det gäller själva aktiviteten han bedriver – dressyr. Nu pysslar han med hoppning. Men som jag ser det är förmågan att få djur att hoppa högt en form av dressyr.

Siegfried & Roy kan vara på väg mot ett OS-guld om alla former av att få djur att göra trick kommer med i programmet. Bild lånad från deras hemsida.

På en idrottsgala bör man lyfta fram idrottare. Men är dressyr en idrott (menar här just dressyr, inte hoppningen)? Det beror självklart på hur man definierar ordet “idrott”. Själv tycker jag inte att en aktivitet automatiskt är en idrott bara för att man kan lägga ner jättemycket tid och ansträning på att bli bra på det. Inte heller räcker det med att man kan tävla i det.
Man kan vara professionell och lägga ner tio timmar om dagen på schack, WordFeud, kläddesign, matlagning och att fixa fetast bildstereo och man kan även tävla i dessa grenar. Men för den sakens skull tycker jag inte att de självklart är idrotter.
Är konsten att dressera djur och få dem att göra massor med invecklade konster en idrott? Är svaret “ja” undrar jag varför agility och lejontämjning inte finns med på OS-programmet i London i sommar. Vad är egentligen skillnaden på att få ett djur att hoppa genom ringar av eld enligt ett komplicerat mönster och att få ett annat djur att gå på ett lite lustigt och för det djuret onaturligt sätt? Själv har jag svårt att se skillnaden. Tänker därför börja lobba för att lejontämjning ska bli officiell OS-gren. Tigertämjning med för den delen. Lägger direkt en slant hos vadslagningsfirmorna på att Siegfried & Roy (bilden ) tar hem den första guldmedaljen.