Samtidigt styr Fredrik Emvall in 2-0 och Tre Kronor går mot guld. Marie Lehmann hör jublet, men kan från sin plats endast överblicka jumbotronen. Av osäkerheten hörs emellertid inget när hon berättar om matchinledningen för
Sportspegelns nyfikna tittare. Den här lilla anekdoten säger lite om Marie Lehmann, SVT:s sportankare – som oavsett
förutsättningar alltid utför ett stabilt jobb. Även när hon tvingas sitta på muggen under en VM-final.

HON FÖDDES PÅ Södersjukhuset i Stockholm för snart 45 år sedan. Hela hennes uppväxt präglades av idrott. När hon inte vann DM i handboll eller vaktade stolparna på fotbollsplanen hade hon basketträningar inplanerade i
almanackan.
– Jag hade inte tid att gå på så värst mycket arenaidrott, eftersom jag hade fullt upp själv. Samtidigt som jag spelade
elitbasket städade jag, extraknäckte för Pressbyrån och sålde pälsar, berättar Marie.
Som junior var hon en talangfull och duktig basketlirare. Men när Marie blev äldre och klev in genom seniordörren drabbades hon av ”akut självförtroendebrist.”
– Jag tror att jag tog steget till elitserien alldeles för tidigt. Omställningen blev för stor och jag tappade gnistan efter det första året. Det var den största anledningen till att jag slutade två år senare. Dessutom ville jag börja försörja mig själv; skaffa mig ett fast jobb med regelbunden inkomst. Men när hon pluggade på Journalisthögskolan förstod hon egentligen inte själv att det var sport hon ville jobba med. Istället var det en klasskamrat som övertalade henne: ”Sök en praktikplats på SVT Sport”, rådde han. ”Du får den direkt”. Klasskamraten fick rätt.
– Nu efteråt kan jag inte förstå att jag inte insåg det själv. Allt jag skrivit på skolan handlade om idrott på ett eller annat
sätt, säger Marie.
SEDAN HÖSTEN 2007 har vi kanske mest förknippat henne med Hockeykväll på SVT. När hon tillträdde som programledare fick hon axla Peter Jihdes mantel.
– I början tänkte jag inte att jag tog över efter Peter, men jag märkte snabbt att andra tänkte så. Det blev en press i sig.
Men jag tror att alla program lever sitt eget liv, de står och faller inte med programledaren. Jag ser inte Hockeykväll
som ”mitt” program, och jag såg det inte heller som Peters, säger Marie. Hon har utvecklat en alldeles särskild
duodynamik med parhästen Niklas Wikegård. Om det ser ut som att de har skoj i rutan så är det ingen illusion.
– Vi har väldigt roligt! Det känns lyxigt att vi får jobba med ett direktsänt magasin om hockey varje vecka under hela
säsongen. Sen kan vi vara rätt griniga när hösten är som mörkast men som de smilfinkar vi är brukar vi kunna spotta upp oss till sändning. Den trogna hockeypubliken ger tummen upp åt programmet på SVT. Det gläder Marie, som ser det som ett tecken på att de ”accepterar” henne. Journalistkollegan Ola Wenström har kallat henne ambitiös, men också sagt att ”hon borde lära sig att ta Wikegårds ’passningar’ lite bättre.” Marie säger att hon skulle vilja vara bättre på att ta kritik – åtminstone i förstaläget.
– Med någon dags betänketid brukar jag kunna analysera kritiken och förhoppningsvis utvecklas av den. Min familj
säger att jag är fullständigt värdelös på att ta beröm. Jag jobbar på det också. Familjen, ja. Som före detta spelarfru åt
hockeylegenden Tommy Lehmann lär hon vara en av de svenska journalister som sett flest NHL-matcher live.
– Det kan aldrig vara fel, flinar Marie. Hon beskriver sig själv som otålig och snäll. Otåligheten gör att hon hela tiden
strävar framåt. Hon klarar inte av varken monotoni eller stiltje.
– Min önskan att vara snäll gör att jag ofta känner mig rätt eländig. Det är svårt att göra rätt, att vara snäll. Jag jobbar med det varje dag, konstaterar hon.
NÄR VINTER-OS I Vancouver kommer på tal finner Marie någon slags verbal salighet i orden hon väljer.
– Stämningen kring ett OS är oslagbar. Världens bästa idrottare är samlade på en liten yta, och olympiska mästare koras varje dag under några få veckor. Sen dröjer det fyra år till nästa gång. Ett suveränt upplägg som gör att vi som får åka dit är på plats när historia skrivs, om och om igen. Hon tycker inte att det är svårt att tagga till i den vanliga elitserielunken i väntan på OS? Snarare tvärtom.
– Dagarna fram till OS får helst gå fruktansvärt långsamt. När spelen väl börjar kommer de att svischa förbi hur snabbt
som helst, säger hon. Vad är det bästa med att få bevaka OS på nära håll?
– Att få vara på plats vid historiska ögonblick. Vi visar så gott som alla matcher i både damernas och herrarnas turnering, och för första gången under ett OS har vi hockeystudion mitt i arenan. Vi är där det händer, när det händer. Självklart ser jag fram emot att ha min arbetsplats där.
Hur går det för Tre Kronor?
– Jag tror att lagets chanser att försvara sitt guld är stora.
Hur ska du själv klara dig från familjens traditionstyngda fredagstacos under veckorna i Vancouver?
– Bra fråga! Men sushin i Vancouver är fenomenal, så det ska nog gå bra, svarar Marie Lehmann. Sportankaret som löser alla möjliga situationer. Även när utrustningen strejkar och hon tvingas liverapportera från en lettisk damtoalett.