När Kari Traa sladdar i mål gör hon det med en kuvad suck. Finalåket i Deer Valleys puckelpist kändes inte fulländat, bara halvbra. Trots att resultattavlan bara är en hastig ansiktsvändning bort borrar hon fast blicken i snön. ”Fyra
eller femma”, tippar Kari. Nära pallen men inte längre. Absolut inte guld. Så går tankegångarna. I detta korta ögonblick – som känns som en evighet – bävar hon för att dyka upp på presskonferensen.
Hon vet vad murvlarna ska säga, hur deras insinuanta ögonpar kommer se ut. Bara månaden dessförinnan hade hon poserat på Ultra Sports omslag, endast iförd axelskydd. Rubriken var självklar: ”Utan en Traa”.

Inför OS i Salt Lake City var Kari Traa plötsligt starkt ifrågasatt av omgivningen. Var det verkligen rätt att en guldkandidat i puckelpist skulle ödsla energi på ett kontroversiellt utvik? De kastade kläderna ledde till  telefonväkterier, debatter och vild uppståndelse. Kari Traa passerade Britney Spears på norska sökmotorer.

Skulle hon kunna hantera all press?
Svaret var… ja.

Den norska puckeldrottningen besegrade hemmafavoriten Shannon Bahrke och tog sitt första OS-guld. Kritikerna tystnade.
– Jag var rätt säker på att jag skulle ta hem
guldklimpen om jag inte kraschade. Självförtroendet
var på topp, berättar Kari Traa sju år senare.
– Jag var nog lite naiv som ställde upp på den
där fotograferingen, men jag tycker fortfarande
att bilderna var coola. Det syntes att jag var stark!
Om du en dag har röda skor på dig så är det alltid någon som ogillar dem, och andra som älskar dem. Så fungerar det i livet, men det är också det som gör livet så spännande.

KARI TRA FÖDES i Voss 1974. Nu som då var bygden välkänd för sina berg- och fjordlandskap, och likaså bortskämd med möjligheterna till extremskidåkning. Redan när Kari var två år knäppte hon sina första pjäxor. Sedan var hon
fast. Efter skolan, på helgerna, på loven, hela vintern… för en tjej som gillade fart, spänning och aktiviteter utomhus var skidbacken ett givet tillflyktsmål i vardagen.

Redan som 16-åring tog hon brons vid junior-VM i La Sauze 1991. En tuffing hade presenterat sig i skidvärlden.
– Varför jag valde just freestyle? Det var varierande och spännande. Det gav mig ett fantastiskt rus. Alpin åkning var tråkigt, det var allt för många portar att räkna. Och längdåkning kändes för enformigt, förklarar hon.
Kari har aldrig fått anledning att ångra sitt grenval. Redan när hon sade hejdå till puckelpistarna 2006 var hon en levande freestylelegend. I Voss fick hon snabbt en lift uppkallad efter sig själv, den 1 350 meter långa ”Kari Traa-trekken”.

När tjejen som tagit OS-medaljer i alla valörer, sju VM-medaljer och 37 världscupsegrar tänker tillbaka erkänner hon att hon saknar puckelpistens hetluft.
– Att träna, lära sig nya tricks och bli en bättre utövare. Och förstås alla konkurrenter och kompisar. Jag saknar allt. Men jag har det bra nu också, och basar över ett skidlag med 27 tjejer som jag coachar. Det är de här tjejerna som
övertar arvet från mig.

I DAG KONCENTRERAR hon främst sina krafter på det egna varumärket Kari Traa, som är ett renodlat ”jentemärke” i mode- och skidindustrin. Företaget som vid starten 2002 sålde 18 000 mössor och pannband har utvecklats till en
blomstrande industri där kollektionen består av allt från funktionella underkläder i ylle till skidkläder, hjälmar och goggles. Snitten är anpassade till den kvinnliga kroppen.
– Mitt mål är att föra in lite mer mode i sportens värld, säger Kari. Hon har alltid gillat kläder. I tonåren och på
”20-årstalet” lånade hon mammas symaskin och fixade till mössor, panchos och pannband till kompisarna. Nu är hon själv med och styr trenderna i branschen. Och visst har modet svängt en del under 2000-talet.
– Från baggy till tajt, från starka färger till neutrala kulörer. Om 30 år kommer vi nog tänka tillbaka och minnas den pösiga epoken då deltagarna visade röven när de hoppade Big Jump, skrattar Kari.
– Jag diggar att det finns så många aktörer på marknaden, det ger variation. Det finns liksom något för varje person.
Vad ger dig störst tillfredsställelse – att designa kläder eller att vinna OS-medaljer?
– Svårt att jämföra, men oavsett vilket jobbar du mot ett mål för att nå resultat. Jag har fått hänge mig åt mina två hobbys sedan jag var liten och jag har kunnat satsa maximalt på bägge. Sporten är jag färdig med men som designer
är jag bara i början av karriären. Jag ser fram emot att skapa roliga, bra kläder till livsnjutande jäntor.

Skidåkningen då, hinner du med det alls i dag?
– Jag åker ungefär 60 dagar om året, vanligtvis med mitt skidlag. I Voss kan jag åka skidor på förmiddagen och tandemhoppa på eftermiddagen.
Livet är toppen!